Siri

Vem är du nu? Har du funderat över det? Är du någon annan än du var förut, är du förändrad? Blivit större,äldre, vuxnare? Du finns inte längre, du lever i mitt huvud, i mina minnen men i verkliga livet finns det inte längre någon som är du. Vänner för alltid, visst var det så? Men hur lätt är det att vara vän med någon som inte längre finns? En människa är så mycket mer än bara ord på datorn över Internet, det sa du själv. Du vet den där klyschan, den som är mest sliten och använd av alla människor, den som jag upprepat gång på gång för mig själv  "Man kan inte älska någon utan att älska sig själv först" Man kan säga vad man vill om klyshor, men den här stämmer verkligen! Jag har alltid trott att det är jag som inte älskar mig själv, men nu vet jag bättre. Nog älskar jag mig själv alltid, jag är bara väldigt duktig att hitta felen, men i grunden älskar jag den jag är. Hur är det med dig? Älskar du dig själv, den du är, det du gör?

Vad sägs om att ta tag i livet litet? Reda ut, ordna upp, göra upp. Tomma ord har ingen innebörd och tar aldrig, känns aldrig. Medan du funnits där för alla andra har du aldrig funnits där för dig själv, det är lättare att gräva i andras sandlåda än sin egen, eller hur? Det är lättare att hitta struktur på avstånd och det gör mindre ont. Många skulle ställa upp och hjälpa dig, men det är inte lätt att komma igenom med hink och spade när du lagt en presening över din sandlåda och byggt ditt liv ovanpå. Jag har alltid försvarat dig, har alltid stått vid din sida när människor tyckt du varit konstig, jag har alltid försökt framhäva dina bra sidor och försökt förklara ditt beteende, jag vill inte ta någon eloge för det, det är inget prestigefyllt, inget som jag vill ha tak för, men jag har alltid vetat att något finns under preseningen, något djupare och mer tankfullt.

Ibland har saker varit för jobbiga för att ta i. Jag förstår det. Men ju mer man tränger undan desto mer påverkar dig under allt annat du gör och tillslut väljer man bara hela tiden den lättaste utvägen för att det finns förmycket som tynger, men tro mig, den är sällan bäst! Varför inte ta en stund för dig själv, där du bara bryr dig om dig själv, tar det en timme eller ett år spelar ingen roll,  men jag tror att du behöver det för att bringa ordning i leden, för just nu håller du på att tappa allt.

Detta är skrivet till dig, just dig och ingen annan. Jag funderade på att skicka dig ett brev, men vill inte tvinga dig att läsa eller höra av dig, om du nu finns. Jag hoppas ändå att du någon gång läser det här och hör av dig - berättar att du finns. Inte rent materiellt utan också psykiskt.

Skrivet 13 maj 2008

"Vilken färg har själen älskling?"

Denna helg kära vänner har varit fantastisk! Jag och min kära kompanijon och vapendragare Johanna har denna helg fått besök av människor från Bolivia! Albor heter organisationen kära vänner ALBOR! Jag ska här berätta för er hur helgen såg ut! Vill ni se bilder, titta på bilddagboken SirAj så finns dom där innan fredag!

Lördag
Bolivianerna kom efter att jag och Johanna stökat runt i EFS-kyrkan där vi skulle bo allihop! Det var glädje och kärlek vid första ögonkastet. De kom i dörren och vi möttes av sju öppna famnar och sju leende ansikten! Med var även Maria, Malin och Josefin från Ånge som också är med i projketet! Vi åt lunch och började genast kominucera. Detta är en ganska intressant grej, så här var det: varken Johanna eller jag kunde speciellt mycket spanska, Johanna läser steg tre och jag har intre läst nåt men kan ändå en del meningar. Bolivianerna har läst sju år engelska men kunde knappt något alls, däremot kunde de lite svenska. Vårt sätt att prata blev en vild blandning mellan spanska, svenska, engelska, kroppsspråk och en del rita på papper. Mycket trevligt!!

På kvällen åkte vi ut till Tranviken på Alnön. Bolivianerna ser sällan hav, Bolivia ligger mitt i SydAmerika och de har ingen kust, eller jo det har visst kust, men den ligger i Chile. Så de tykte det var jättekul att se havet! Vi spelade volleyboll, lekte med min diabolo, grillade korv och marshmallows(de var en favorit!) och hade på slutet en fotbollsmatch. Bolian Vs. Sueca! Bolivia vann!! Men vi får revanch när vi kommer till dom i höst, på fyra tusen meters höjd...ehe...hur det nu går...*host* vi kanska kan ta nåt lugnare som...schack??

Vi åkte hem och sov!

Söndag
Efter en ganska orolig sömn av damm och snarkningar vaknade vi och åt frukost. Vi gick sedan iväg till mig och till Åsa (en tjej) för att duscha. Sedan bar det av till Kultan där Albor skulle spela Emil i Lönneberga! ÅHÅ ni skulle varit där, det var så bra!!!!! De hade fångat alla karaktärerna, KrösaMajja, Emil, Ida, o.s.v. och gjort teatern med indianska inslag, alla som var med är indianer. Det var verkligen jättehäftigt!!! Albor i mitt hjärta! Vi gick och fikade med några spanskalärare och sedan gick vi på en klassisk konsert i GA-kyrkan. Jättevackert var det och Bolivianern uppskattade det mycket!

Måndag
Denna dag har mest bestått av att packa ihop, och ta oss upp till Skvadern. Det är nämligen så med sydamerikaner att de har ingen tidsbrist - aldrig! Det spelar ingen roll hur många timmar man är sen till bussen, det går en imorgon, man tar det ändå lugnt!! Så, om man behöver vara på busstationen klockan 11.45 säger man till bolivianerna att de ska vara där 11.15 för då kommer de lagom till 11.45! Detta kan bli väldigt stressade, men när man väl kommit underfund med fenomenet är det bara sjukt underbart!!! Så härligt, här har vi verkligen människor som tar sig tid att stanna upp och se sig omkring, njuta av livet! Väl på Skvadern överlämnade vi Albor-gruppen (amigos!!!) till spanska steg tre och sedan mötte vi dom för ett sorgligt avsked på busstationen klockan tolv!

Åh jag saknar dom redan! Sån energi, sån glädje, sån värme!
Vi syns i Bolivia amigos!!

Helgen har varit helt underbar! ÅH Albor!

"TjockisTjockisTjockis!!!!"

Idag har varit en fin dag! Jag och Johanna har skrivit ett schema över helgen och varit allmänt possetiva! Min klass fick tårta av vår mentor idag - vi tycker om henne! (Sp2 rules!!!) Hade bäst nu, alla ni som drar iväg! Det kommer vara tomt när vi bara blir 18 i klassen för en vecka. Vi är ju vana vid 34 och fullt ös så antagligen kommer veckan sluta med att gänget ligger på golvet i Oasen och gråter!? Men sen kommer ni igen och livet börjar om! Haha

Annars idag blev det Kultan och bibblan med en del vänner. Sen satte vi oss på Skorren och fikade i typ två timmar! Asmysigt. Det kom och gick lite snygga människor och det blir vi ju lyckliga av!

Ikväll är det tårtkalas hos Steffi! Grattis vännen!!!!!! (Bra grej jag gjorde på storsamlingen va???) Hoppas på en väldigt trevlig kväll Jag har ju sovis imorgon så jag kan stanna länge!

Life rules! Och idag är det Joy Surender som går i högtalarna!

"What if I just don't give a damn, how wonderful"

JAA!

Livet gick från caos till kalas på mindre än två timmar! Hur skönt som helst!

Vi sover i EFS och affisherna blev jättefina!

Peace love and understanding

Ja skola igen alltså. Idag har jag ritat människans skelett på en balong på Nk-lektionen och sen såg vi en teater...mjaa

Nu har jag jättemycket som kag och Johanna behöver fixa, ÅH allt bara skiter sig för oss ju vad är grejen?! I helgen kommer det folk hit från Bolivia, vi har ingenstans för dom att bo. För att en viss människa inte svarar på telefonen när de har "telefontid"...men det komemr lösa sig...hoppas jag!

Förövrigt är jag ARG. Men orka...

JA Stina, jag saknar dig så sjukt!

Over and out

"För den som lyder idioten är själv idiot"

Ojojoj vad jag har varit speedad idag! Inget focus, allt har gjorts i 110 knyck, jättefort, inte slarvigt men om oturen hade funnits idag hade jag nog antagligen legat på akuten nu...

Dagen började med att jag åt frukost(!!) hemma (!!) och sedan tog mig iväg till TonHallen för att se på en teater vid namn...eh...som hette....något jag glömt! I alla fall en sjukt bra teater som handlade om missbruk och det var så sjukt verklighetstroget! Åh blev så sjukt berörd! Usch

Sedan gick jag upp till skolan med Björn. Han är trevlig! Vi snackade poi, diabolos, musik och Irland! Dagen förflöt som sig bör, men i 110 som sagt...var helt död när jag kom hem, fick i mig lite mat och sedan träning. Hur kul som helst! För två timmar kan jag släppa allt, huvudet rensas och allt inriktas på karaten! Ingen ångest, ingen stress, inga andra problem utan bara ett stort underbart lugn! Träning har alltid haft den inverkan på mig, det är som en drog som gör mig lugn! Underbart! Återigen slog jag sönder en planka och nu är min ena knoge blå, ett bra tecken på att jag träffar rätt, men det kommer göra ont imorgon!

MoF kom hem under dagen, bjöd på fairtradechoklad och rörde om. I like them! Mia blev stolt över sina tomater! ^^

Tänkte skriva mer men nu blev jag GRYMT chockad!!! SHIT VAD FAAAN HÅLLER DU PÅ MED???? SLUTA!!!! När detta går inte mer, måste sluta!

Bye

"WHAT??"

Idag hade jag en underbar dag!

Nu är det mest crap. Sjukt ont i ryggen!! Rastlös som fan, eller nej, inte ratslös, men jag kan inte sitta still, kan inte koncentrerar mig! Ont i magen, inte trött (skola imorgon) orolig...ledsen och arg. Mest ont i ryggen och arg...

MELANKOLI!

But, you don't have to care. Imorgon vaknar jag och livet leker igen! ("Bara ta det lugnt, och ring om det blir för tungt!" - tack för att du finns!!)

Förövrigt ska jag tipsa alla om att istället för att köpa frdigkokta kikärtor på burk, så köp torkade, lägg ner en dag på att förvälla och koka dom, det blir så SJUUUKT gott! Det går inte att beskriva! MMMM!

"'Cause my oh my
You know it just don't stop
It's in my mind
I wanna tear it up
I've tried to fight it
Tried to turn it off
But it's not enough"

Det är en sådan där omöjlig kväll. Jag är arg över världen, över alla idioter till människor som begår hedersmord, folkmord, våldtäkter, rån och andra idiotiska saker o.s.v. Näe fyfaan för människorna! Mitt rum är rökfyllt (ja bokstavligt talat), annars är det som i sången:

Mareld - Lars Winnerbäck

Det är sensommarsverige, jag är på väg härifrån
jag kan inte förklara, jag stänger av telefon
ner faller löven, och bladen blir mull
jag kanske åker till island, jag kanske super mig full
jag är för fattig för london, jag är för tyst för L.A
det finns en anda i Dublin, men den är skadlig för mig

jag glider ifrån allt, var var jag en gång
jag förlorar mitt fokus, vad drömde jag om
jag har lånat av banken, jag har säkerhetsdörr
jag skulle aldrig få säga, att det var enklare förr
jag ser mig i spegeln, det är en dålig dag
Är det honom jag känner? Är det han som är jag?

Det blåder osunda vindar, det gör mig dämpad och sval
ja det krävs så mycket mygel, för att verka normal
dethär är tusen butiker, med vässade klor
det kommer trötta idéer, från strama kontor
men det är sällsamt vacker, här kommer hösten igen
det är kallt som i stenhus, det doftar av regn

jag läser en tidning, jag ser vad det står
men det är inget jag bryr mig om, ingenting jag förstår
dom som skriver dom ljuger, allt är tvärt om
dom skulle mörda för pengar, skandalen är dom
jag såg ett dreglande lejon, stå på toppen och sa
jag ger bara folket, vad folket vill ha

rör mina händer, du måste förstå
jag orkar inte förklara, försök att se det ändå
det gnager ett sinne, det är som overklighet
i varje blinkande fönster, en korupt profet
och jag har vart i templet, där månglarna står
dom sa allt är till salu, jag sa kom älskling vi går

Kunde ställa mig naken, jag skulle mena en del
men ett dreglande lejon, skulle ta det helt fel
jag hade massor idéer, jag hade vägen klar
jag hade tusentals frågor, och tusentals svar
tyst ligger vägen, i rödbrun rost
jag såg mareld i havet, som allhelgonafrost

Valborg var helt underbar mina vänner!!!! Tack för en underbar kväll!

Och nii glöm det där jag sa om min farbror i förra inlägget!! Hahahha det var inte han!!! Jag hyllar den andra istället!! Hahahah

Idag är det Valborg och vi ska grilla på mitt tak!!! JAAA^^
Har dock en massa saker att fixa nu, orkar verkligen inte!

To do:
Gratta mentor
Grillkol+tändvätska
Städa
Handla
Tröja
Mygla från idrotten
Kolla grillen
Tänka på annat
Fundera över en väldigt trevlig människa...men åh, kom hit!!!

Sedan ska jag ge en liten hyllnign till min farbror. Jag har inte snackat med människan på flera år, och när man snackar är det typ "hej mår du bra?" "ja hej" slut. Och nu, nu har jag fått typ 25 skivor av honom. Seriöst! 25 skivor fulla med världsmusik! Snacka coolt! Riktigt coolt!

Annars, bra.

"För den som lyder idoten är själv idiot!"

Att va söta men lika som bär vad är det å ha?
Lite annorlunda är inget fel å va
Om man e av en annan sort, varför ska man kastas bort?

Lite trasiga och knasiga e vårt trasdocksgäng
Lite trasiga och knaisga det e vår refräääng

Om din näsa är sne eller armen ur led och din tå är gul och blå
Lappri säger trasdocka de går lika bra ändå

Fast trasiga och knaisga de e vår refräääng
Lite trasiga och knasiga e vårt trasdocksgäng

Vi kan ändå hjälpas åååt
För vi sitter i samma bååt
Om din näsa är sne eller armen ur led och din tå är gul och blå
Lappri säger trasdocka de går lika bra ändå

Fast trasiga och knaisga de e vår refräääng
Lite trasiga och knasiga e vårt trasdocksgäng

"Vi kan kalla honom ReservOskar" åh vad jag älskar Saltkråkan!! Hahhahaha^^

Nu sitter jag och äter naturgodis väldigt sakta...jag råkade nämligen nästan få käken ur led när jag borstade tänderna igår morse...eh jag vet, det är ganska klatigt...men det gör sjukt ont att äta men inte att prata, hahahahha sorry vänner, än blir jag inte tyst!

Idag är jag glad igen faktiskt! Lättnad i kroppen och livet känns väldigt inspirerat igen! Wohoo. Vill liksom bara ut och röja lite på stan med någon vän!! Snart är det valborg och jaa, det kommer bli skitkul! Sen helgen efter är det Bolivianerna som kommer och helgen efter Götteborg (märk dialektal stavning!). Woho vilken framtid!

Yey yey yey

"Glöden min vän, glöden!"

Kvällen har varit grym, film med Mari, Piccolo med jazz tio min sen film med Mari,Maria och hennes vän! Vi såg "Remember the Titans" en grym film, helt sjukt grym!!!!

Men nu är det natt och hjärnan börjar arbeta...Allt skiter sig, jag fixar verkligen inte det här! Vad ska jag göra, vem ska jag bry mig om, hur, när, betyder det något, varför är det så här och varför i hela jävla friden lever vi egentigen när allt bara skiter sig hela tiden???  Jag borde aldrig ringt, borde aldrig tänkt på dig över huvud taget, du bryr dig inte och det kan jag inte skylla dig för, men jag bryr mig ju för fan, jag bryr mig så sjukt! Fyfan jag vill inte leva det här livet?! Återigen kommer den här fasen när jag inte vet vad jag ska hänga upp min tillvaro på, nu finns inte heller den där tryggheten som alltid fanns vid min sida, som alltid kunde ta allt, men nu är du borta och kommer aldrig igen. En av mina bästa vänner är borta, försvunnen och är inte längre nåbar! Vad är det för jävla fel egentligen? Varför bryr jag mig så mycket? Varför kan jag inte bara släppa allt och titta åt ett annat håll?!

Jag finns inte längre
Jag kommer aldrig mer bry mig om någon förmycket igen - det bara skiter sig
Det är som Lasse sa, lika bra att leva ensamna, det är det enda vi kommer tillbaka till
Snälla försvinn ur mitt huvud, jag vill inte ha dig där!? Alla minnen, alla känslor allting - försvinn!!!
Allting var en sån jävla stor lögn, inget ord du sa var sant, sluta ljuga för mig

Jag kommer slå dig ut ur mitt jävla huvud. Jag kommer blöda ut alla spår som finns av dig, och jag ska kräkas bort alla jävla känslor, jag kommer inte sluta förrän allt är borta, eller jag är borta.

Fan vad jag är dålig på att hålla löften, jag lovade att jag aldrig mer skulle skriva om det här i bloggen men näe, jag måste skriva ner det!! Jag lovade en annan sak också, men den har du glömt och du bryr dig nog inte...

Fyfan för livet!

När man tvivlar på alla andra runt om kring sig vet man alltid vart man har er! Vid min sida - hela tiden - i regn som i solsken i storm som i stiltje! Det är en klysha, jag vet, men ni är så sjukt mycket värda den! Johanna, Mari, Maria och Stephanie ni kommer alltid finnas vid mitt hjärta! (det finns många andra också, men just nu är det ni som kan hjälpa bäst!)

Som idag, sitter på msn och snackar med Mari, ja, frågan var att resa eller inte resa (har lite problem med det där faktiskt, framförallt som det ser ut nu, vad händer liksom?) Svaret blev  "Reser inte du, reser inte vi! Vi vill ha med dig Siri och kommer inte åka utan dig!"  Åh älsklingar, ni är värda guld! Bara att ni säger en sådan sak gör mig mer säker, ni kommer alltid stå vid min sida vad som än händer och det betyder så mycket!

Vi har alltid kul ihop, kan se den längsta film vi hittar, vi kan sitta och spela RISK en hel kväll och äta chokladmuffins utan att lessna. För att inte tala om våra AstridLindgrenkvällar, helt oslagbara, eller "Auschwitzfilmkvällen" vi ska ha...där sitter vi och gråter tillsammans, grym misär men genomför det ändå för vi tror att det är bra!! Eller, alla pokerkvällar vi haft, jag behöver nog inte nämna någonting om det va?

Med detta vill jag bara säga TACK för att ni finns!

Ja helgen var helt fantastisk! Bion var lyckad! Helt klart! Festen blev helt otrolig! Vilken lycka, vilken glädje! Ni som inte var där borde känna lite att ni missade det där! TACK FÖR KVÄLLEN KÄRA VÄNNER!

Nu är det åter till normala dagar. Vakna, gå till skolan, skola, hem, (träna) datorn/bok/gitarren sen sova. Det känns tråkigt! Skolan är rolig och så, men ingen riktigt koncentration infinner sig, för mycket tankar. Våren är här det är grymt gött, men något saknas mig. Jag känner att jag har förlorat en bästa vän och det känns skit. Annars fungerar livet så sjukt bra, glassväder piggar upp dagarna ganska rejält och klassen finns ju alltid där men sina roliga kommentarer och diskussioner. Jag är sjukt pepp på en ny klassfest faktiskt!

Idag hade jag och Sophie en ganska intressant diskussion när hon satt i telefonkö till vårdis. Vi funderade över hur man svarat när man väl kommit fram om man har någon asjobbig sjukdom som typ Kolera!?! "Hej jag har Kolera!" Ehe. Och om man skulle få snabbare vård om man sa att man hade någon jättesvår sjukdom som typ "Hej finns fortfarande pesten? Nehe inte...eh...jag har isånafall cancer, jättemycket!!!" Eller "Hej jag har spetälska...oj nu ramlade handen av, jag måste byta öra, vänta...sådär ja. Är det tre månaders vänttid eller?" Eller om man råkat tappa sitt finger också ringer man vårdis "Hej, ja jag har tappat mitt pekfinger...ska jag plocka med fingret in då eller?" och sen funderade vi på att ifall man skulle ta med sig sitt avsågade finger dit, vad ska man transportera det i? "Jaha, eh ska jag lägga det i en plastpåse eller? Eller en tändsticksask? Eller i en matlåda?" och ungefär där spårade diskussionen ur totalt!! Haha det blev helt plötsligt väldigt roligt att sitta i telefonkö!

Jag funderar på en prommis nu...men undrar vem som har lust att gå med...
I alla fall, hejdå!

"Jag behöver inte någon som visar vägen för jag tänker inte gå den!"