Siri

Mitt ute i skogen befann vi oss, jag och min kära vän. Norrland, Umeå, kallt och snö till midjan. Inget rinnande vatten, mobiltäckning eller Internetuppkoppling fanns. Vi satt framför elden och diktade, jag hittade bara små korta osamanhängande meningar och skapade därför ett nytt begrepp: Russinpoesi! Det är små korta kryptiska dikter som är öppna för vilken tolkning som helst...Komentera och säg vad ni tycker! Använd radnedhopp som pauser ifall ni vill läsa som jag gör...

Men ändå
om man tar sats och hoppar rakt ut
flyger man i alla fall
en liten bit

Vingarna av glas är trötta
De dunsar ner i verkligheten
Och krossas mot logiken
Sanningen gnager bort luftslottet
Och samvetet nöts mot hopplösheten

 

Musiken fyller kroppen med känslan
Sockervaddslycka eller plockepinnångest
Allt som musiken vill känner du
Ljusblått lugn eller sockerdricksrus

Kärleken är som stearin
Smältande, flytande
Och stelnar när den kylts av tillräckligt

 Om skogen inte fäller tårar
Hur gråter den då?

 Bokstäver ger hopp
Orden ger frihet
Texten ger liv

 

Ipodgenerationen banar sin väg mellan skogar av rödvinsskratt och melankolisaft
Mellan träden av lägenhetsfrihet och dockhemsångest