Väggen!
Såg nyss på "Nyckeln till frihet", åh vilken underbar film! Satt fan med tårar i ögonen, och det är inte vanligt för mig när jag ser på film (fråga de som känner mig).
Idag har varit en konstig dag. Den började med en snabb samling på skolan. Jag satte mig sedan och försökte skriva rapporten om Vietnamkriget. Men det var total blackout,kortslutning i hjärnan och jag tror fan inte att en enda hjärncell var hemma!Allting blandade ihop sig och jag med!
Sen kom en stor ljuspunkt
på dagen, nämligen Kampsporten på lunchpasset! Snacka om att de är kul!!
På eftermiddagen fattade jag minst lika lite som på förmiddagen, tills Roger kom som regn från klar himel, fast tvärtom. Jag och Sofie satte oss ner med honom och redde ut ett och annat...vi frågade helt enkelt ut honom om allt som var oklart för oss, (vilket var en hel del) och klockan tre fick jag äntligen någon klarhet om kriget. Skrev ca en sida på det och sen vart de träning...Jag har varit tankspridd hela dan och vet fan inte vad jag tycker om allt!
Det är så mycket som jag tycker om allt. Varför kan bara människor ta sitt förnuft till fånga?! Varför fattar inte människor att dessa jävla ideal som vi har idag, att vi ska se ut som någon jävla barbiedocka, inte är bra?! Åh jag blir så jävla less på de här.
"Men vem ska förklara att vapen är skit, ja fula små saker när leksaksaffären är full av soldater?"
Jag förstår mig inte på världen! Att ingen kan förstå att kanske inte riktigt lika många skulle svälta sig själv, om inte alla modeller och skyltdockor skulle se ut som någon jävla barbiedocka? Fattar folk inte att klädera skulle sälja lika bra, om inte ännu bättre som skyltexemplaren satt på en docka med lite human form, som ser olika ut!?
Hur kan man t.ex. göra leksaker med de idealen,(Syftar på dockor, främst barbie) ber man om anorektikefall redan från födseln?
sen är de vad alla förvänar av en, som att man alltid ska vara glad, som att man aldrig ska ha några brister, man ska vara duktig i skolan, samtidigt som man ska vara bra på någon sport och samtidigt som man ska hinna vara med familjen OCH man ska ha en jävla massa main-steram vänner som bara är som några jävla guldfiskar, på de här ska man ha en pojkvän/flickvän, så länge de är straight, som gjärna uppfyller alla jävla ideal...sen ska man ju få ett bra jobb, dyr villa, nyaste bilen, (helst två), två barn och man/fru. Men är de så jävla kul att vara som alla andra? Jag vill inte vara de, jag vill vara mig själv, jag vill inte behöva bry mig om vad alla andra tycker (behöver jag de?!) men jag gör det, hur lite det än märks, jag bryr mig verkligen om vad alla andra tycker, jag bryr mig så jävla mycket och jag Hatar det! Men det går bara inte att komma bort från alla jävla tankar om vad alla kommer tycka!
Jag undrar också varför det nästan bara är jag, iaf väldigt få, som bryr sig och blir upprörd över dessa problem. (Har snart gråtit en hel vecka) Kanske människor tycker att det är fel, men de säger ingenting. Det spelar ingen roll utåt vad du tycker, om du inte säger det till andra!
Sen har vi alla dockusopor som inte direkt gör saken bättre. Någon stänger in sig 100 dagar i ett hus, andar bor på en obebodd ö, vissa tror att de hittar berömmelse och framgång i musiken genom att bli nedtryckta och förnedrade inför publik, sen så finns det bönder och bruttor som tror att de kommer få ett seriöst förhållande bara för att de är med i TV, jag fattar inte, vad är grejjen? Kan någon förklara de gör mig? Alla dessa går ut på att skapa så många konflikter som möjligt. Hur fan kan människor tycka det är kul att se på när folk har sex eller bråkar?! Om ni vill se på konflikt kolla på nyheterna så ska ni få se på konflikter! Räcker det inte med de problem vi har i världen, måste vi prångt provosera fram nya, så onödiga att man kan spy!?
Vafaan, finns det NÅN i världen som fattar vad jag menar och håller med?! jusst nu känns det inte så!
"Men vem ska förklara att vapen är skit, ja fula små saker när leksaksaffären är full av soldater?"
Idag har varit en konstig dag. Den började med en snabb samling på skolan. Jag satte mig sedan och försökte skriva rapporten om Vietnamkriget. Men det var total blackout,kortslutning i hjärnan och jag tror fan inte att en enda hjärncell var hemma!Allting blandade ihop sig och jag med!
Sen kom en stor ljuspunkt
på dagen, nämligen Kampsporten på lunchpasset! Snacka om att de är kul!!
På eftermiddagen fattade jag minst lika lite som på förmiddagen, tills Roger kom som regn från klar himel, fast tvärtom. Jag och Sofie satte oss ner med honom och redde ut ett och annat...vi frågade helt enkelt ut honom om allt som var oklart för oss, (vilket var en hel del) och klockan tre fick jag äntligen någon klarhet om kriget. Skrev ca en sida på det och sen vart de träning...Jag har varit tankspridd hela dan och vet fan inte vad jag tycker om allt!
Det är så mycket som jag tycker om allt. Varför kan bara människor ta sitt förnuft till fånga?! Varför fattar inte människor att dessa jävla ideal som vi har idag, att vi ska se ut som någon jävla barbiedocka, inte är bra?! Åh jag blir så jävla less på de här.
"Men vem ska förklara att vapen är skit, ja fula små saker när leksaksaffären är full av soldater?"
Jag förstår mig inte på världen! Att ingen kan förstå att kanske inte riktigt lika många skulle svälta sig själv, om inte alla modeller och skyltdockor skulle se ut som någon jävla barbiedocka? Fattar folk inte att klädera skulle sälja lika bra, om inte ännu bättre som skyltexemplaren satt på en docka med lite human form, som ser olika ut!?
Hur kan man t.ex. göra leksaker med de idealen,(Syftar på dockor, främst barbie) ber man om anorektikefall redan från födseln?
sen är de vad alla förvänar av en, som att man alltid ska vara glad, som att man aldrig ska ha några brister, man ska vara duktig i skolan, samtidigt som man ska vara bra på någon sport och samtidigt som man ska hinna vara med familjen OCH man ska ha en jävla massa main-steram vänner som bara är som några jävla guldfiskar, på de här ska man ha en pojkvän/flickvän, så länge de är straight, som gjärna uppfyller alla jävla ideal...sen ska man ju få ett bra jobb, dyr villa, nyaste bilen, (helst två), två barn och man/fru. Men är de så jävla kul att vara som alla andra? Jag vill inte vara de, jag vill vara mig själv, jag vill inte behöva bry mig om vad alla andra tycker (behöver jag de?!) men jag gör det, hur lite det än märks, jag bryr mig verkligen om vad alla andra tycker, jag bryr mig så jävla mycket och jag Hatar det! Men det går bara inte att komma bort från alla jävla tankar om vad alla kommer tycka!
Jag undrar också varför det nästan bara är jag, iaf väldigt få, som bryr sig och blir upprörd över dessa problem. (Har snart gråtit en hel vecka) Kanske människor tycker att det är fel, men de säger ingenting. Det spelar ingen roll utåt vad du tycker, om du inte säger det till andra!
Sen har vi alla dockusopor som inte direkt gör saken bättre. Någon stänger in sig 100 dagar i ett hus, andar bor på en obebodd ö, vissa tror att de hittar berömmelse och framgång i musiken genom att bli nedtryckta och förnedrade inför publik, sen så finns det bönder och bruttor som tror att de kommer få ett seriöst förhållande bara för att de är med i TV, jag fattar inte, vad är grejjen? Kan någon förklara de gör mig? Alla dessa går ut på att skapa så många konflikter som möjligt. Hur fan kan människor tycka det är kul att se på när folk har sex eller bråkar?! Om ni vill se på konflikt kolla på nyheterna så ska ni få se på konflikter! Räcker det inte med de problem vi har i världen, måste vi prångt provosera fram nya, så onödiga att man kan spy!?
Vafaan, finns det NÅN i världen som fattar vad jag menar och håller med?! jusst nu känns det inte så!
"Men vem ska förklara att vapen är skit, ja fula små saker när leksaksaffären är full av soldater?"
Kommentarer
Trackback