Siri

En svår och jobbig grej (Av Lars Winnerbäck, våren 1997)

 Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot.
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot.
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå.
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå.

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två.
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på.
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan.
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann.

 Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig.
Jag räcker inte fram.
Men, Du har så svårt att vara ensam,
så Du går till "lilla mig".
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.

 Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler.
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner.
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär.
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där.

 Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick.
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick.
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.

 Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig.
Du spelar nåt slags spel.
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig".
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.

 Du älskar bara rött, och leker vacker romantik.
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik.
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik.
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik.

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt.
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt.
Stackars dumma "lilla mig".
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.

"Någon borde kanske ta sig en liten extra titt på den här"

 

 

Ja nu sitter man här igen. Less som fan, varför kan inte allt bara hända NU? Varför måste man gå runt och vänta hela tiden?

Till sjukgymnast: "Ja, du får tiden som är om en månad"
Hos sjukgymnast: "Hittar inget, du får röntgentid"
Senare i brevlådan: "Du får tid hos röntgen om två veckor"
Hos röntgen: "Ja då var du klar, du får svaren någon gång nästa vecka"

Åh, vad jag börjar tröttna på det här nu! Jag orkar och vill liksom inte gå till träningen för att få simma halva passet ben, och ha ont på resten! Usch!

Men en hel del kul kommer hända nu framöver också. Som t.ex. att Joel kommer hem  på lovet så att  jag får träffa honom lite. Sen så är de ju Stockholm också, helgen efter lovet med Toveh och Keane! Och att bara ha lov är ju typ underbart! Sen hr jag planerat en resa till typ runt första advent, men den ska jag prata med personen i fråga först om denna vill att jag kommer och om den helgen passar. Hoppas. (fast jag har fått en våg av osäkerthet där just nu, asså, det är säkert bara  ingenting men man vet ju aldrig, ring mig någon gång, jag skulle verkligen bli glad då!)

Det är onsdag och i helgen ska jag på tävling i H-sand. Ska simma väldigt väldigt lite, bara 100m rygg två gånger. Fast det är ganska kul egentligen =P kul att kunna vara med iaf!

Nej nu ska jag fixamig en kopp kaffe.
Hade gött, och se till att inte trampa någon på tårna!

"Men mamma! Jag är bara ett barn, jag vill bara bada och cykla!"