Siri

God jul.

Livet känns mycket bättre idag faktiskt.Gårdagen var väldigt trevligt! Mysigt med familjen, Joel kom förbi en stund till krigsfronten i vårt kök, det uppskattades mycket! Julmaten var ingen höjdare dock, hehe, risbollarna var trevliga, men  det var också det enda goda jag hann slänga ihop på de två timmar jag hade på mig. Aja, vi hade mycket gott godis till kvällen och MahJong iallafall.

Sakerna börjar faktiskt klaffa igen! Haha. Jag läntar till Bolivia igen, har hittat datum för Edsbyn, något att göra på nyår och lugnet börjar faktiskt, tro det eller ej, infinna sig!

Igår satt vi och disskuterade ljusets hastighet vid frukosten. En väldigt intressant fråga uppstod: Om man har en bil som kör i ljusets hastighet, vad händer då om man tänder framlyktorna?

Gött mos!

"What a wonderful world"

Ursäkta om jag förstör julstämningen till alla de inga läsarna jag har, men jag måste säga att jag är less, jävligt less! Less på att saker aldrig blir som man bestämt, tänkt, trott eller hoppats.  Allting som  jag ser framemot  blir inte av, för att annat kom ivägen, tåget gick inte, ingen kattvakt, jobbet tar tid, orken finns inte, andra att träffa och annat att göra. Jag är så sjukt less på att alltid bli tagen i andrahand, jag vet att det låter sjukt själviskt, men det är jävligt enerverande att hela tiden vara den som får flytta på sig. Somnärman ringer och inte ens får chansen att berätta varför man ringer innan den på andra sidan har lagt på. Jag förstår självklart att man kan sitta tajt, men en sekunds chans kan man väl ändå få ibland...Det handar inte bara om alla vänner och så, utan om allt som händer...orkar bara inte. Julen är ett klockrent exempel: man vill liksom att julstämningen ska infinna sig och att man ska ha trevligt med alla, maten ska vara god och snö och allt det där. Men så innan jul så upptäcker man att bit för bit skiter sig. Hela famlijen kommer inte hem, och man som faktiskt hela jävla hösten gått och önskat att iallafall den här julen ska väl alla vara hemma, men så: nej. Och folket som är hemma sticker så fort julafton är klar och hemma sitter jag den 25 och låssas som om jag är nöjd med situationen, låssas som om lugnet och lyckan infinner sig, men egentligen är det totalt caos, hela jag är i uppror och jag behöver bara komma bort, komma iväg från allt. Tyvärr sprack den planen också, hade tänkt att ta mig bort över nyår och se till att njuta av gott sällskap och ensamheten, lugnet. Men där skulle jag bli ivägen, alltid ivägen...

Jag borde sluta att bry mig, inte bli så jävla besviken. Men nu när saker och ting äntligen har börjat betyda något igen, nu när jag äntligen har börjat känna vad som är, vill jag ha kvar den känslan...But it hurts.

Men jag är väl bara trött nu också...

"Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"

Miljöförstöring, ozonhål och naturkatastrofer genom syrar våran vardag nu förtiden. Människan har förstört sin chans till att leva vidare på jorden som vi förut gjort, Mänskligheten kommer gå under och egentligen kanske vi borde sluta med allt och börja leva på bark.  Jag håller med fullständigt, det är jättehemskt det som händer, vi måste verkligen göra något åt det nu, och det måste göras drastiskt. Företagen måste börja tänka mer till människors och världens bästa istället för sin årsbudget och människorna, vi som lever här på jorden, måste tänka till och kanske inte ta bilden till Konsum för ett paket mjölk. Men allt det där tugget kan alla redan, vi blir matade med katastroferna varje dag, människan pallar inte det! Det är som att få en hård spark i magen varje dag, tillslut bryr man sig inte längre, visst tycker man att det är hemskt, men man gör inget åt det - för att det är en vana som sitter, som man hört förut och som känns omöjlig att ändra på. Istället för att hela tiden berätta hur jävligt allt är borde man i alla fall varannan dag se till förändringarna som faktiskt händer.

När jag började skolan lärde jag mig om att jorden är jättegammal, människor har levt jättelänge och att vi skulle fortsätta med det jättelänge till. Det jag fick lära mig var att vi människor var ett fantastiskt påfund som utvecklats från en encellig grej till en helt sjukt komplicerad varelse. Det var en possitiv syn på människan och på vår roll i världen, vi nittiotalister, och många innan oss, växte upp med en framtidstro. Allt var under utvekcling, datorerna, TV-apparaterna, mobilerna, Mp3-spelare o.s.v. Konsumtionen gör att vårt samhälle fungerar, om folk inte skulle konsumera skulle inte mpnga länder klara sig bra. Som den iPod-generation jag lever i, fick vi alltså en start på livet som känndes possitiv,  vi var människor -  människor var bra! 

Men den generation som nu är inne i låg-mellanstadiet, och för att inte tala om den som kommer härnäst kommer få höra hur hemskt det är att vi förstör jorden. De får höra om alla katastrofer som kommer ske, alla människor som kommer dö och alla som kommer drivas på flykt undan naturkatastroferna. Det känns inte rättvist! De står ju allra minst ansvariga för allt detta, ingen ursäkt för att inte bry sig, men på det sättet allt detta läggs fram. Gå framtill en sjuåring och säg att "Vi kommer dö snart" och se hur glad den blir. Tror du då att denna sjuåring genast börjar källsortera och åka kollektivt? Skulle inte tro det! Små barn är så underskattade, de är mycket smartare än oss som är lite äldre, de skulle inte börja paniksortera eller börja leva på bark, de skulle göra något av två saker. Antingen lägga sig ner apatiskt och dö, eller leva på som förut och njuta av livet. Man kan inte säga till en sjuåring att allt är kört, då kommer inget att hända. Om man däremot skulle ge dem ett litet hopp, visa på de positiva saker som görs skulle de garanterat ändra på situationen. Ingen är bättre än barn på att aldrig ge upp. Så sluta för guds skull att trycka katastroferna ner i barnens halsar, ge dem hoppet istället, visa vad som kan göras och låt dem leva!

                                                                                                                                                                             Over and out

Nu är det väldigt kort stund kvar till lovet! Sjukt skönt ska det bli!

Dagens humör: GLAD
Dagens kuligaste: Becca som blev i knuffad i vattnet på Sph! Haha
Dagens drygaste: Mitt rum, som aldrig kan tänka själv och städa. Och att folk fortfarande inte kan lista ut att det bästa sättet att få mig pratig och glad som nyvaken är att bjuda på te!
Dagens låt: Elden - Lars Winnerbäck den får mig att tänka tillbaka på den här tiden förra och förrförra året - Underbart!

Igår kväll hade jag verkligen kul! Skoldans som jag inte alls var pepp på, men det blev kul faktiskt! Haha, vår mentor ställer verkligen  upp för vår klass, först Singstar och sen det här!  Men sen är vi ju den bästa klassen i världshitorienockså, vilket båda våra mentorer kan intyga på!
Mari, Jag, Maria och Stina var hos Maria och spelade spel på kvällen! Haha, Risk. Sjukt kul var det!!! Jag vann! Stina som tröståt skumtomtar, Mari som smsade konstant hela kvällen och Maria som kom på klockan tolv att hon skulle gå upp fem dagen efter - sjuktlyckad kväll. Men så blir det alltid med oss!


Utan musik skulle jag inte överleva!

Oven and out som man säger.

"Yes my friend we're ugley, but we at least have the music" / Leonard Choen

Sitter på skolan och bloggar idag. Har haft en sjukt skön morgon, ingen franska utan bara göra sånt som borde göras men aldrig blir gjort. Dock blev vi i min klass ganska lessna imorse när vi kommit till skolan och skulle se julkalendern, men inte då! SVT hade inte lagt upp den på hemsidan, hela en timme efter sändning! Skandal!!

(Nu kommer Sophie och Amanda in i rummet och sjunger =) )

Är glad för att min bror är i England och ska på intervju, Julia fyllde år igår *grattis*, Joel verkar trivas bra i sin nya lägenhet - det känns bra!

Det kommer bli en riktigt mysig helg med! =) Gitarrkväll verkar det bli på lördag, fredagen kommer vara kväll med Alicia!! (hoppas det blir av!) Jobb lördag och juldoppet på söndag, synd att Sum-simmarna är iväg bara.
Åh, nu vill jag ha helg!

Annars Gött Mos ^^

"Förstår du hur jag menar att du tänker?"