Siri

Ursäkta om jag förstör julstämningen till alla de inga läsarna jag har, men jag måste säga att jag är less, jävligt less! Less på att saker aldrig blir som man bestämt, tänkt, trott eller hoppats.  Allting som  jag ser framemot  blir inte av, för att annat kom ivägen, tåget gick inte, ingen kattvakt, jobbet tar tid, orken finns inte, andra att träffa och annat att göra. Jag är så sjukt less på att alltid bli tagen i andrahand, jag vet att det låter sjukt själviskt, men det är jävligt enerverande att hela tiden vara den som får flytta på sig. Somnärman ringer och inte ens får chansen att berätta varför man ringer innan den på andra sidan har lagt på. Jag förstår självklart att man kan sitta tajt, men en sekunds chans kan man väl ändå få ibland...Det handar inte bara om alla vänner och så, utan om allt som händer...orkar bara inte. Julen är ett klockrent exempel: man vill liksom att julstämningen ska infinna sig och att man ska ha trevligt med alla, maten ska vara god och snö och allt det där. Men så innan jul så upptäcker man att bit för bit skiter sig. Hela famlijen kommer inte hem, och man som faktiskt hela jävla hösten gått och önskat att iallafall den här julen ska väl alla vara hemma, men så: nej. Och folket som är hemma sticker så fort julafton är klar och hemma sitter jag den 25 och låssas som om jag är nöjd med situationen, låssas som om lugnet och lyckan infinner sig, men egentligen är det totalt caos, hela jag är i uppror och jag behöver bara komma bort, komma iväg från allt. Tyvärr sprack den planen också, hade tänkt att ta mig bort över nyår och se till att njuta av gott sällskap och ensamheten, lugnet. Men där skulle jag bli ivägen, alltid ivägen...

Jag borde sluta att bry mig, inte bli så jävla besviken. Men nu när saker och ting äntligen har börjat betyda något igen, nu när jag äntligen har börjat känna vad som är, vill jag ha kvar den känslan...But it hurts.

Men jag är väl bara trött nu också...

"Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"