Siri

Jag var på gudstjänst förra helgen, i Fjugesta, och fick då höra en väldigt fin berättelse som jag tänkte återge här och nu.  Observera att dte är inte jag som har hittat på den utan skriver nu ner den så gott som jag kommer ihåg. (det var från en bok med en solros på tror ja)

Pojken och gumman
Det var en gång en pojke som bestämmde sig för att träffa Gud. Han tänkte att det är nog ganska långt till Gud, så det är bäst jag tar med mig litet matsäck. I skafferiet hittade han en flaska med saft och en påse bullar, som han tog med sig.
   När han gått sisådär tre-fyra kvarter hemifrån kom han till en park. Han kände sig ganska trött så han satte sig i parken, på en bänk brevid en gammal gumma. Han kom på att han hade lite saft och plockade upp saft flaskan. Han tänkte att gumman kanske också är törstig, så han bjöd henne på saften. Hon brast ut i ett stort leende och tog en klunk. Pojken tänkte för sig själv att det kanske var dax för att äta en bulle. Han bjöd gumman även på bulle och när hon tog emot den så brast hon ut i ett ännu större leende. Där satt de hela dagen, pojken och gumman och pratade, drack saft och åt bullar. När kvällen började komme gick var och en hem till sig och när pojken kom hem frågade hans mamma vad han hade gjort idag. "Jo jag har ätit lunch med Gud.Och vet du,hon har det vackraste leendet man kan tänka sig"
   När gumman kom till äldreboendet och personalen frågade vad hon hade haft för sig idag svarade hon "Jag har ätit lunch med Gud, och vet du, han är mycket mindre än vad man kan tro".

Så, det var de alltså. Om ni känner igen den och kanske har rättningar så skriv gjärna ett litet  inlägg =)

Det var allt för idag, hade gött vänner!

"Du måste vara nöjd med dig själv, och tro på dig själv. För om inte Du gör det, vem ska då kunna göra det?"