Siri

"Ibland har jag vaknat på morron och gjort det jag ska..."

Kontrollen rinner ur mina händer, jag famlar men hinner inte fånga den innan den försvinner bort i det ändlösa virrvarret av känslor. Jag följer efter, in i det där grådassiga diset, det svala och obestämbara. Där allt jag gör är relativt och fel ur någon vinkel.

"Det är ibland som förut, Ibland har jag kännt att jag duger
Det har hänt att jag samlat ihop nog med kraft för att gå ut..."

I landet "Ensam är stark" lever dom med ett dualistikst ideal - vi mot dom, bara det att "Vi" är ensam och "Dom" är så många fler. Blinda rusar de omkring med fokus på sig själv och allt de gör, gör de för egen vinning.

"För varje gång du tappar tron tjänar Stenbäck en miljon, ja hurra! Du vet väl om att du är värdefull?"

Det fria tänkandet är för längesedan glömt och står nu mer i historieböckerna som dåtidens största misstag.

"Know your rights, you have the right to speak free, as long as you´re not dumb enouge to actually try it"

Här finns nu mallar och former att följa, att passa in i, som pepparkaksdeg: det som blir över när man tryckt ut alla stjärnor på degen slängs - det blir inga fina pepparkakor av kanterna och tänk vad bra sen, alla kakorna blev lika, då behöver inte barnen bråka om vilken de ska ta!

"What a wonderful world"

Mitt i alltihop står vi, vi som blivit utanför, vi som någon gång i processen tappades bort och nu inte längre räknas in i systemet.  Vi  som vill slå oss in med egna tankar, egna sätt, men som aldrig blir tagna på allvar - för vi är ju trots allt bara kanterna...

// [Sir Aj]***

"What a wonderful world"