Siri

Vem är du nu? Har du funderat över det? Är du någon annan än du var förut, är du förändrad? Blivit större,äldre, vuxnare? Du finns inte längre, du lever i mitt huvud, i mina minnen men i verkliga livet finns det inte längre någon som är du. Vänner för alltid, visst var det så? Men hur lätt är det att vara vän med någon som inte längre finns? En människa är så mycket mer än bara ord på datorn över Internet, det sa du själv. Du vet den där klyschan, den som är mest sliten och använd av alla människor, den som jag upprepat gång på gång för mig själv  "Man kan inte älska någon utan att älska sig själv först" Man kan säga vad man vill om klyshor, men den här stämmer verkligen! Jag har alltid trott att det är jag som inte älskar mig själv, men nu vet jag bättre. Nog älskar jag mig själv alltid, jag är bara väldigt duktig att hitta felen, men i grunden älskar jag den jag är. Hur är det med dig? Älskar du dig själv, den du är, det du gör?

Vad sägs om att ta tag i livet litet? Reda ut, ordna upp, göra upp. Tomma ord har ingen innebörd och tar aldrig, känns aldrig. Medan du funnits där för alla andra har du aldrig funnits där för dig själv, det är lättare att gräva i andras sandlåda än sin egen, eller hur? Det är lättare att hitta struktur på avstånd och det gör mindre ont. Många skulle ställa upp och hjälpa dig, men det är inte lätt att komma igenom med hink och spade när du lagt en presening över din sandlåda och byggt ditt liv ovanpå. Jag har alltid försvarat dig, har alltid stått vid din sida när människor tyckt du varit konstig, jag har alltid försökt framhäva dina bra sidor och försökt förklara ditt beteende, jag vill inte ta någon eloge för det, det är inget prestigefyllt, inget som jag vill ha tak för, men jag har alltid vetat att något finns under preseningen, något djupare och mer tankfullt.

Ibland har saker varit för jobbiga för att ta i. Jag förstår det. Men ju mer man tränger undan desto mer påverkar dig under allt annat du gör och tillslut väljer man bara hela tiden den lättaste utvägen för att det finns förmycket som tynger, men tro mig, den är sällan bäst! Varför inte ta en stund för dig själv, där du bara bryr dig om dig själv, tar det en timme eller ett år spelar ingen roll,  men jag tror att du behöver det för att bringa ordning i leden, för just nu håller du på att tappa allt.

Detta är skrivet till dig, just dig och ingen annan. Jag funderade på att skicka dig ett brev, men vill inte tvinga dig att läsa eller höra av dig, om du nu finns. Jag hoppas ändå att du någon gång läser det här och hör av dig - berättar att du finns. Inte rent materiellt utan också psykiskt.

Skrivet 13 maj 2008

"Vilken färg har själen älskling?"